Den isländska välfärden får betala ett pris för den världsomfattande finanskrisen. Hur högt det priset blir vet man ännu inte. Det är nu, när den värsta chocken har lagt sig, som man har börjat sammanställa konsekvenserna
SIFFRORNA ÄR skrämmande i all sin kyliga neutralitet: 2009 års underskott i de statliga finanserna beräknas till cirka 160 Mrd isländska kronor, nära en miljard euro, fördelat på en befolkning strax över 320.000 invånare. Det är kanske lättare att förstå krisens omfattning om man vet att utbildningssektorn och hälsovården tillsammans kostar cirka 170 miljarder kronor.
- Statens reella intäkt kan sjunka under 2009 med 10-20 procent. Läget är alltså väldigt utsatt, och samtidigt räknar vi med att inflationen kan skjuta i höjden mot bortåt 20 procent, säger Thor Thorarinsson (bilden), som arbetar på det isländska socialdepartementet med handikapp-, äldreomsorgs-, barnomsorgs- och socialförsäkringsfrågor.
Utländsk arbetskraft lämnar Island
Även arbetslösheten riskerar att stiga kraftigt, mot uppemot 10-12 procent från dagens närmast obefintliga, men siffrorna är osäkra. Näringslivet ger motstridande information, samtidigt som en stor del av den utländska arbetskraften, främst från Polen och de baltiska länderna, har lämnat Island.
Som salt i såren säger en del experter att Islands 2010 kan blir ännu värre, med ytterligare intäktsbortfall och ännu fler nedskärningar.
Det blir alltså ännu värre innan det kan bli bättre.
Denna uppräkning är ett av flera möjliga sätt att beskriva krisen, det kanske vanligaste. På motsvarande sätt, om några år, kommer uppgången ur krisen att beskrivas med en ljusare matematik.
Men denna kris är så fundamental att den har fått islänningarna att fundera över det grundläggande isländska. Ekonomisk matematik ger inte en tillräcklig bild av skeendet i samhället.
Omöjligt att förbereda sig
De olika chockfaserna som landets invånare genomgår speglade sig redan i de korta samtal mellan Thor Thorarinsson och Nordically som föregick intervjun. Det första, några veckor efter 6 oktober 2008, dagen då finanskrisen slog till på Island med full kraft, var dystert.
- Då, i början, så levde vi med känslan att det var slut med Island, minns han. Jag har haft en lång yrkeskarriär men när det händer något av den här magnituden, då finns det inga beredskapsplaner.
Efter ytterligare ett par veckor var känslan av undergång mildare, det som nära nog var en förlamning hade gett plats för större rationalitet.
- Det känns nu som om vi har kommit in i ett produktivt stadium, när vi är beredda att både se oss själva och skaffa oss en bättre översikt över krisens konsekvenser, säger Thor Thorarinsson, som betonar att åsikterna i denna artikel bara är hans egna. Vi är ett stolt folk och vi är duktiga på att snabbt kunna anpassa oss till nya situationer.
Stora skillnader oacceptabla
Krisen har bidragit med en positiv sak, menar Thor Thorarinsson: man har lämnat girighetens samhälle där ett litet antal människor förvärvat pengar i ofantliga mängder. Islänningarna har insett att man inte, åtminstone i ett så litet land, kan acceptera de gigantiska skillnader mellan de fattigaste och de rikaste som uppkommit på senare år. Processen mot en alltmer ojämlik fördelning tog fart när bankerna privatiserades 2003. Snabbt nyinstiftade lagar ger staten möjligheter att ta tillbaka kontrollen.
- Vi har nått denna insikt om oss själva, att vi äger detta samhälle tillsammans och att alla ska vara delaktiga i att utveckla det, säger Thor Thorarinsson. Det hörs starka röster om att vi måste tillbaka till gemensamma värden, att marknadsindividualismen inte klarar av att lösa de uppgifter som vi står inför. Folk kräver förändringar och får de inte det, kan det bli uppror.
Kvinnliga värden stärks i näringslivet
Finanskrisen har även gett en ny syn på kvinnors roll i ekonomin. Allt som allt är det ganska få personer som är huvudansvariga till att ha orsakat kollapsen i den isländska ekonomin, och ytterst få är kvinnor. Det talas på Island att man vill starta en ny medveten trend med att föra in kvinnliga element i företagandet. Det är mot den bakgrunden som man ska förstå den världsberömda sångerskan Björks investering i en fond tillsammans med riskkapitalbolaget Audur Capital. Fonden ska stödja finansiellt uthålliga småföretag som är både miljövänliga och ansvarstagande. Riskkapitalbolaget som Björk samarbetar med har grundats av Halla Tomasdottir och Kristin Petursdottir, två framgångsrika affärskvinnor. Bolagets filosofi är att satsa på kvinnors ekonomiska kraft och entreprenörsanda. Miljöhänsyn och socialt ansvarstagande står inte i motsats till lönsamhet utan är en god affär i sig.
Personliga kriser i spåren av den finansiella
Den yttre finanskrisen har lett till en personlig kris för många islänningar. Skam och dåligt självförtroende är svårt att prata om men måste komma upp till ytan för att man ska gå vidare, skapa en ny stolthet.
- För bara fyra-fem månader sedan var allt väl, vi trodde ärligen på det goda i vår situation, säger Thor Thorarinsson. Vi fick varningar i 12-18 månader före kraschen, men de som tog varningarna på allvar, anklagades för att vara kverulanter.
Nu, när dessa hånade ”kverulanter” visat sig ha rätt, har tvivlet på den egna förmågan, det egna sunda förnuftet, smugit sig in: Hur kunde detta ske utan att någon reagerade i tid? Hur kunde så många smittas av den euforiska stämningen utan att fråga efter det långsiktiga priset?
-… och skammen. En grupp helt vanliga holländare som hade sina besparingar i isländska banker kom till Island. De ville undersöka vad som hade hänt med deras pengar, säger Thor Thorarinsson. Det är en otrolig skamkänsla, att veta att våra landsmän har orsakat någon annans fall.
Grundläggande frågor ställs om välfärden
I slutet av 2008, när intervjun genomfördes, upplevde Thor Thorarinsson att islänningarna hade börjat resa sig på det mentala planet. Man har börjat analysera en möjlig väg mot framtiden, efter att hundratals miljarder kronor försvunnit och privata besparingar gått upp i rök.
Det är de grundläggande, närmast existentiella frågorna, som kräver svar.
Vad är det viktigaste för av det isländska samhället ska bevaras? Vilka element i välfärden är omistliga, som måste överleva även den värsta av kriser?
- Vi pratar om att vi måste hjälpa varandra, om familjens, och även storfamiljens ökade betydelse, säger Thor Thorarinsson. Jag tror att det perspektivet, att stärka familjen, hamnar starkt i fokus. Även kyrkan, hjälporganisationer, alla som är beredda att arbeta ideellt, står inför mobilisering. Vi såg redan denna jul att beredskapen att hjälpa var stor, fler än vanligt både gav och fick stöd.
Hur stort är hotet mot kulturen?
Stora beslut måste fattas även om den isländska kulturen. Islänningar är stolta över sin starka och identitetsskapande kultur, en värdefull del av folksjälen. Vad ska hända med museer och teatrar, som är många i relation till befolkningen? Kulturen har en oerhört viktig roll, inte minst på landsbygden, där många körer och teatrar stärker redan starka kulturella band. Risken finns att dessa aktiviteter är hotade när pengar försvinner, både statens och de sponsorers som inte längre är rika. Även om en stor del av arbetet görs ideellt, är tillskottet av pengar viktigt.
- Jag tror att 2009 handlar om att försvara hushållen, som i många fall har stora skulder. Inflationen måste hållas nere, annars hotas landet av masskonkurs, säger Thor Thorarinsson. Det blir ett år av kamp, där vi måste stå enade, tillsammans.
Av Nino Simic, informatör NVC